Tv och radions dolda agendor

Svensk radio och tv som ska vara opartiska, visar sig ofta inte motsvara det kravet. Om man läser och lyssnar "mellan raderna", så  träder en annan bild fram. Utåt sett så vill de framstå som politiskt korrekta, men skenet bedrar. De använder sig av mer eller mindre raffinerade metoder för att komma undan det kravet. Nämligen det ansvar och moraliska skyldighet som allmänheten tar för givna. Tvärtom så finns det nästan alltid politiska agendor där i bakgrunden. Dåligt maskerade nyheter där den ihåliga opartiskheten allt för ofta lyser igenom.

Ofta använder de sig av s.k. bulvan-journalistik. Nämligen att låta andra uttrycka sina egna åsikter. Om man t.ex. vill kritisera regeringen, så utnyttjar man utvalda politiska opponenter för att framföra redaktionernas egna åsikter. Man selekterar helt enkelt vilka man ska intervjua. Provocerar dem sedan med "de rätta frågorna", så att det förutbestämda budskapet ska luras fram genom dem. Dessa budbärare blir på så sätt medgörliga och aningslöst lättlurade åsiktsbulvaner för mediernas dolda agenda. Det är i första hand två partier som utnyttjas i denna smutsiga verksamhet. Tämligen välvilliga dessutom. Nämligen socialdemokraterna och miljöpartiet. Ingen slump att det är just dessa partier som används. Det är ju deras politiska åsikter som till största delen är i paritet med radio och tv's egna.

För att inte prata om Vetenskapsnyheterna i P1, SR. Det är numera mest ett propaganda-magasin för miljöpartiet. Där den mesta tiden ägnas åt miljö och klimatfrågor. Som där transformeras till vetenskapsnyheter. Inte för att man förstår varför, men det mesta av det s.k. vetenskapliga materialet hämtas från Lantbruksuniversitetet. Huruvida den utvalda källans suveränitet är ett påbud från Ulrika Björksten (chef f. vetenskapsred. i SR), vet jag inte. Men... hela den redaktionen på SR verkar faktiskt inte ifrågasätta sin egen likriktning och opartiskhet. Inte heller det oansvariga i att därmed undanhålla det rikliga och diversifierade utbud av vetenskapsnyheter som varje dag finns tillgängligt. Om man orkar leta efter dem vill säga. Som nu istället till förmån för dessa dagliga ensidiga och politiskt färgade inslag från vetenskapsredaktionen.

Medias messias

Medias egen messias, Göran Greider, en gång nedstigen till folket i Dalarna har uppenbarligen kommit för att stanna på jorden. Åtminstone som någon slags helig medial fader med åsikter om allt och alla . Någon som tidningar, radio & tv frekvent tillber och efterfrågar var och varannan dag. Hans röst, åsikter och nuna har fullständigt infiltrerat media under det senaste decenniet. Han syns i debattprogram på tv och citeras glatt i radio och tidningar. Speciellt av de journalister och mediafolk som sympatiserar med Greiders politiska idéer. Som de sedan slaviskt justerar sina vindflöjlar efter. D.v.s. alla hans åsikter och uttalanden om ditt och datt.

Man har svårt att förstå, vad det är som får media att avguda honom. Möjligen för att han verkar så insatt och trovärdig. Samtidigt som han själv medvetet surfar på bilden av den vanliga medborgaren. Den av kläder och andra ytliga excesser ointresserade proletären som vet hur allting borde vara. En personlighet som tydligen media attraheras av. Själv blygs han inte över det utan rider glatt vidare på den vågen. Tar det säkert numera som en självklarhet, att han som chefredaktör för Dalademokraten flera gånger i veckan citeras i radions Tidningskrönikan. Något som inte ens Sveriges Radio tycker är konstigt eller överdrivet partiskt. Självkritiken och den politiska opartiskheten på SR är i stort sett obefintlig.

Greiders självhävdelsebehov stannar inte vid detta. Han kallar sig numera också... poet.. !?? Jag själv som läst hans dikter kunde ganska snabbt konstatera, att dessa nationalromantiska berättelser med stor tvekan faller inom epitetet... poesi. I så fall är det mesta poesi.