Det obstinata matriarkatet på Sveriges Radio

Det är beklämmande att höra, hur även denna veckas kvinnliga programledare i Ring P1 (som tidigare var P4-anställd) också faller in i kören bland de obstinata kvinnorna på Sveriges Radio. Som Pia Kalischer, Kerstin Behrentdz och Cilla Benkö i främre ledet. De som patetiskt kramar varandras åsikter och som över huvud taget inte kan förstå, att musiken i P4 inte står i paritet med lyssnarnas diversifierade ålder och önskemål, utan närmast riktar sig till gruppen grundskoleelever... som ändå inte lyssnar till kanalen i fråga. De som är så förtvivlat rädda för... att om lyssnarnas önskemål skulle tillfredsställas, då skulle de lida ett bittert nederlag. Och det kan kvinnor inte stå ut med. Därför det viktigaste för dem är inte logiken... utan fighten för att aldrig erkänna... att de har fel. Den fighten har de nu utkämpat i flera år mot lyssnarna och vägrar konsekvent att ge efter. Det enda som de uppenbarligen duger till... det är att aldrig förändra, det som de en gång bestämt. Att aldrig ge sig.

PIA KALISCHER

Om de mot förmodan gör en förändring, så är det alltid till lyssnarnas nackdel. Som t.ex. att rävslugt starta ett musikaliskt önskeprogram med Lisa Syrén... som då börjar kl. 06.00 på lördagsmorgonen. När alla vettiga människor sover. Nej, det gjorde de bara för att kunna säga att..... "jo, men vi har ett helt program som spelar äldre populärmusik. Så vi lyssnar till lyssnarnas önskemål".  I helvete heller, rent ut sagt. De är ett matriarkat av obstinata beräknande kvinnor med dåligt självförtroende. Något som de kompenserar med att vägra lyssnarna sin egen musik i P4. Det finns inte ens ord för sådana som dem. Den arroganta tjejligan som mot bättre vetande bestämmer in absurdum och förunderligt nog också tillåts sitta kvar på Sveriges Radio.... !??

.... än vad analytikerna hade väntat.... ??

Varje gång som börsbolagens kvartals och/eller helårsrapporter presenteras i media, så jämförs resultaten med... "vad analytikerna hade väntat sig"... !?? Det är antingen lägre än... eller bättre än... . Någon enstaka gång i linje med som väntat. Eftersom ingen mer än företagsledningen har direkt insyn i företagens finanser och affärer, så kan man undra var "analytikerna" får sina siffror ifrån !? Jo, slutsatsen blir förstås, att det bara är kvalificerade gissningar. För det mesta dock.... okvalificerade. Eftersom de nästan aldrig har rätt.... !?! Man hämtar antagligen in uppgifter från andra officiella rapporter i medier, institut och... ja, gud vet vad. Siffror som man sedan kastar pil på. Bestämmer sig sedan bland dem, att så här kommer det nog att bli. Detta blir då... "det förväntade" resultatet för bolaget ifråga.

Man undrar vem och vilka som betalar "analytikerna" för denna tvivelaktiga tjänst. Inte kan de ha allt för stora krav på saklighet och relevans. Siffror som egentligen är lika meningslösa som alla ständiga opinionsundersökningar... som ändå ingen bryr sig om. Med det viktiga undantaget att bolagsrapporter som jämförs med s.k. förväntade dito, tyvärr kan ha en stor påverkan på börskurserna. Vilket gör den här irrelevanta verksamheten inte bara tveksam utan faktiskt också till föremål för misstänkt olaglig subjektiv kurspåverkan.

Debatt i Almedalen

Vilka är det som medverkar i Debatt-programmet under kvällarna i Almedalen. Jo, det är samma gamla gäng som annars brukar flygas ner till Göteborg för att delta i Debatt där. Jag vet inte, vad alla heter, men de har alltid med sig samma ramsor som de drar till uttråkningens gräns.

Konstigt dock... att ingen polis ännu har dykt upp i Almedalens upplaga av programmet. De brukar annars vara stamgäster i Göteborgsprogrammets föga varierande teman. En av frågorna är förstås, varför man släpar dit Alexander Bard varje år... ?!? Mannen som tror, att han vet allt och kan dubbelt så mycket. En medial fjant helt enkelt.

Opinionsundersökningarnas enda orsak

Opinionsundersökningar fungerar mest som hjälpmotorer för tv, radio och tidningar. För att de över huvud taget ska kunna gå runt. Att hitta någonting att prata om. Det är den lata vägens journalistik. Runt dessa undersökningar bygger man upp hela nyhetsrapporteringen. Sedan kommer nästa fas, där man börjar intervjua alla politiker, om hur de ställer sig till dessa siffror. "Vad ska ni göra åt era dåliga procenttal...? .... eller... Nu har de och de partierna tillsammans majoriteten av rösterna, varför går det så  dåligt för... ?"

Speciellt frekventa är de förstås nu under valtider, men även resten av året tvingas tittare, lyssnare och läsare att stå ut med denna pseudoverksamhet. Undersökningarna spelar ingen annan funktion än som bränsle för de enfaldigt populistiska och ensidiga journalisternas brasa. Den som bara brinner... för att hålla den kåren och opinionsinstituten vid liv.